Höj hyrorna och sänk lönerna!

I söndags, 17 januari, läste jag en intressant ledare i Sydsvenska Dagbladet: ”Skapa marknad för att bygga. Det blir för dyrt att låta bli.”

Nja, så intressant var den ju inte. Snarare förutsägbar. Men något annat var ju inte att vänta i en tidning som kallar sig själv ”oberoende liberal”.

 

Att det råder bostadsbrist i landet är ett välkänt faktum och att något måste göras är också alla överens om. Det hjälper föga att gnälla på gårdagens politiker när det är dagens problem som ska lösas.

 

Alliansen gjorde under sina regeringsår stort nummer av att ”marknaden” (som vanligt) skulle vara lösningen. Resultatet blev Atterfallshus – ett extrahus på tomten på max 25 m². En tidigare borgerlig regering lyckades införa Friggeboden på max 15 m². Den borgerliga politiska handlingskraften ökade alltså med 10 m². Måhända betraktar marknadsliberalerna detta som en framgång. Men knappast alla de som står i bostadskön.

 

Förlåt min ironi. Alliansregeringen gjorde annat också. Man föreslog t.ex. att strandskyddet skulle luckras upp. Vilket enkelt betyder att byggtillstånd skulle kunna ges för bygge i attraktiva miljöer. Vem som skulle ha råd att bo där kan man ju undra.

De föreslog också att man skulle acceptera högre bullernivåer intill bostäder.

Förslagen gick alltså ut på att ge några fågelkvitter och andra motorbuller.

 

I söndagens Agenda föreslog Anna Kinberg Batra att man skulle sänka bostadsstandarden; att flera hyresgäster kunde dela på ett kök. Hon sa aldrig dela toilett men varför ska varje hyresgäst ha egen toa??

 

Marknadsliberalen Jan Björklund fortsätter babbla om avreglering och marknadsanpassning – krossa hyresgästföreningen och låt fastighetsägarna bestämma villkoren. Fri hyressättning vilket i realiteten betyder högre hyror.

Det är ju drömläge för alla fastighetsägare – jättestor brist på bostäder, för lite byggande och därtill fri hyressättning.

Hur slutar den ekvationen??

 

Dessutom talar samtliga Alliansledare om sänkta ingångslöner och fler okvalificerade arbeten (som delvis ska betalas av sänkta skatter för köparen).

 

Alltså högre hyror och sänkta löner. Har marknadsliberalerna samtidigt planerat att höja bostadsbidrag/tillägg??

Nej absolut inte. De vill inte att lågavlönade ska hamna i bidragsberoendet.

Det räcker att höginkomsttagarna har hamnat där!!

 

 

 

 

 

 

 

 

Nya rasbiologiska institutet!!


Jära, vinter och stjärnklar natt

När jag anlände till Jära folkhögskola hade jag förvisso redan sett snö och även känt av vinterkyla. Men det var vinter i Skåne under skånska förhållanden. Vintrar som i bästa fall gav en eller ett par dagars skridskoåkning på någon översvämning men som fick oss killar att bli en Tumba, en Nisse Nilsson, en Sura-Pelle. Om blott för en dag.

 

Skidåkning var ännu mer sällsynt. Om det mot förmodan skulle snöa och jag ville att farsan skulle upp på vinden och plocka ner skidorna sa han alltid bara ”Ah det är inte lönt. Det töar snart väck.” Och han hade som alltid rätt.

 

Fast jag minns en gång att snön låg länge. Och djup var den, säkert 20 cm. Då hann jag få fram både pjäxor och skidor och snabbt cyklade jag ner till affären som sålde valla. Ingen av oss, varken jag, min far, min bror eller cykelhandlaren visste hur man använde dylika ting men det köptes valla som glatt smetades på skidorna. Skidorna, förresten, var nog från världskriget. Vilket av dem vet jag inte men gamla var de. Sen bar det iväg. Varken utför eller uppför. De möjligheterna fanns inte i min geografiska belägenhet. Och det var en j-vla tur det. För föll omkull gjorde jag ändå. Med eller utan backar. Med eller utan korsade skidor. Men det var roligt, roligt, roligt!

 

Men som sagt: Någon stor erfarenhet av vinter hade jag inte när jag i augusti 1968 anlände till Jära folkhögskola.

Annat var det för mina föräldrar och deras föräldrar. De kunde med stor ångest berätta om det, de kallade krigsvintrarna. Då låg snön upp till taket, tågen stod still och termometern sjönk till 20 grader under veckor. Hela samhället mobiliserades. Min morfar blev utsedd till ”snöfogde” med uppgift att se till att ett visst vägavsnitt var körbart etc.

 

 

Något liknande fick jag uppleva på Jära. Inte att jag eller någon annan blev utsedd till ”snöfogde” men att snön låg djup och kvicksilvret föll till minus 20.

 

Idag var det vinter i Skåne. Snön låg minst 10 cm tjock och termometern visade på minus 4. Jag tog en långpromenad. Iklädd långkalsonger, tjock vinterjacka, vantar, mössa och Timberlandkängor.

 

Jag älskar att promenera ensam. Man hinner filosofera en del. Nja, det var väl att ta i. Men tänka en del hinner man. På både det ena och andra. Och nu är jag tillbaka där jag började mitt skrivande. Jag kom att tänka på Jära folkhögskola. Inte så där i allmänhet utan en speciell händelse.

 

Jag kan inte minnas vem vi var. Jag kan inte minnas vem som kom på idén. Men hur som helst. Det var, om inte natt, så väldigt sent en kväll. Det var inte skånsk vinter – jo möjligen en ”krigsvinter” – kallt som bara den. Natten var, som alltid på Jära, mörk. Kvicksilvret var säkert närmare 40 än 37. Minus alltså. Och någon föreslog att vi skulle gå till Almesåkra kyrka. Jag kan inte minnas att någon backade ur. Men jag kan heller inte minnas vem vi var. Eller hur många vi var. Men jag minns promenaden. Det var så mörkt. Vägen var mörk och skogen som kantade vägen var ännu mörkare. Men himlen var så där underbart ljus som bara riktigt kalla vinternätter kan vara. Stjärneljus.

 

Och vi gick under tystnad. Och vi gick under sång. Och vi gick under stilla samtal.

Och sen vände vi och gick hem.

 

Det var precis vad jag också gjorde idag. Idag nynnade jag på ”Winter lady” av Leonard Cohen och det är mycket möjligt, kanske rent av troligt, att den också fanns i mitt huvud och på mina läppar den där natten på vägen mellan Jära och Almesåkra.

 

Idag hann jag också tänka på Jan Björklund och hans tjat om marknadsanpassade hyror.

Men det får jag skriva om en annan gång.

 

Till dess, vilket kan dröja, ber jag er om att lyssna på:

https://www.youtube.com/watch?v=wf5NN3oanzE

 

När jag kom hem hade jag tillryggalagt knappt 12000 steg!!!(Enligt min stegräknare)

 

 


Vill du bli medlem?

Besökte tidigare idag Apoteket för att köpa allergitabletter till sonen. Med Apoteket menar jag det som i hela mitt liv har varit Apoteket. Ett gemensamt ägt företag som hade till uppgift att förse medborgarna med allehanda medikamenter. Dit man gick med sin gula receptlapp, stod i kö, tyst som i ett kylrum på bårhuset. Personal som verkade ha lagt av alla känslor när de trädde in på jobbet arbetande i slow motion. Stämplade recept och klistrade etiketter.

Men det kändes tryggt. Knappast ombonat. Men tryggt.

 

Idag är det inte så enkelt. Nu kan man välja på en mängd olika apotek; Apoteket Hjärtat, Cura Apoteket, Kronans Apotek och en del andra. Att det finns många apotek att välja på är ett resultat av Alliansens politik. I deras nyliberala värld ger mångfald/privatisering konkurrens, lägre priser och bättre service. Nu börjar vi kunna se resultatet. Andelen fristående apotek minskar. De köps upp av stora koncerner och var vinsterna slutligen hamnar kan man väl bara spekulera om. Men knappast i Sverige (eller är för pessimistisk nu).

 

Nåväl. Jag var på det gamla goda Apoteket, ägt av oss alla, för att köpa allergimedicin. När jag skulle betala fick jag frågan ”Är du medlem?”  ”Vadå, medlem. Får jag inte handla här om jag inte är medlem eller…?”

Jo men visst fick jag fortsätta handla där även om jag inte blev medlem. Men medlemskap skulle ge mig många fina förmåner. T.ex. kan man denna vecka handla arméns salvor för fötter och händer till reducerat pris. Men då måste man ju vara medlem. Och dessutom skulle jag regelbundet få mail/sms om kommande kampanjer.

 

Jag blev medlem. Jag vill ju vara solidarisk med ett gemensamt ägt företag.

 

Nu ser jag fram emot att bli kallad till årsmöte i den här föreningen som jag numera är medlem i. Och så ser jag fram emot mail/sms som ger mig 10 %  på cellgifter, penicillin och bantningspreparat. Fast just nu behöver jag ingetdera men man vet ju inget om framtiden.

 

Det där sista kan nog många som röstade fram Alliansen också hålla med om. Man vet inget om framtiden.

 

https://www.youtube.com/watch?v=4dNoYutvT9E


Borgarnas hyckleri, SD och en passande låt.

Så nås jag då av nyheten att Jan Björklund tar sin ”Mats ur skolan”. Äntligen har Folkpartiet insett att man misslyckats i samtliga nationella prov i ämnet skolpolitik. Och konsekvensen blir att byta strategi: Vi satsar på ryss-skräcken. Den fungerade på 17-,18- och 1900-talen så den ska väl kunna dammas av och återanvändas. Så fokus på hotet från öster och räddarna i väster (NATO) så kanske vi får medvind i opinionsmätningarna.

 

Men fy fan för sånt hyckleri. Under åtta år i regeringsställning handlade strategin om att till varje pris sänka skatterna. Till priset av sämre skolresultat, eftersatt järnvägsunderhåll, utarmning av de sociala trygghetsnäten. För att inte tala om ”gammal hederlig” borgerlig försvarspolitik. Till och med den, till allas stumma förvåning, var man beredd att offra för sänkta skatter.

 

Men så förlorade man regeringsmakten. Och nu var det fritt fram att kritisera den röd-gröna regeringen för bristande järnvägsunderhåll, dåliga skolresultat, bostadsbrist och ett, i deras tycke, ett eftersatt försvar. Nu plötsligt är allt den sittande regeringens fel. Men kära nån -  Rysslands agerande är inget nytt: Man håller sedan många år ett hårt grepp om Kaukasien , 2008 invaderade man och ”befriade” delar av Georgien och det ryska trycket på Ukraina har eskalerat sedan den orangea revolutionen 2005. När Ryssland ”befriade” Krim vintern 2014 ledde inte detta till att den borgerliga regeringen nämnvärt ökade anslagen till försvaret.

 

Nej det som händer nu är inget annat än ett borgerligt taktiskt rävspel: Nu lägger de motioner/förslag som syftar till att öka anslagen till verksamheter som de själva utarmade och kraschlandade. Och syftet är uppenbart: Vi tar ansvar för Sverige.

 

Och så en kort kommentar om kaoset i SD. Jag tänker då på ”älskar, älskar inte” (uteslutningar av medlemmar). Eller det är kanske inget kaos Det är kanske bara så att man följer en gammal fascistoid sedvänja. Den historiskt bevandrade känner väl till ”de långa knivarnas natt” och nazisternas Sicherheitsdienst (SD). Kan det vara en slump att det svenska rasist/fascist partiet  använder samma initialer som Hitlers säkerhetstjänst som hade till uppgift att hålla koll på partiets  medlemmar.

 

Slutligen med tanke på Folkpartiet. Lyssna på en underbar låt från 60-talet. Phil Ochs  ”Love me, I´m liberal”.

 

https://www.youtube.com/watch?v=u52Oz-54VYw

 


Jimmie, Zimmie, Mimi and Joan.

Idag är en innesittardag. Trots att termometern visar +8 så känns det som normal skånsk vinter. Kylan och fukten kryper in under kläderna.  Ja, ja. Jag känner till uttrycket: ”Det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder”. Då får jag väl skylla på dåliga kläder.

 

Så det fick bli kaffe, läsning och lyssnande på diverse musik. I morgon TV blev det en massa snack om att Jimmie gör come back. Tråkigt tycker jag. Han kunde gott få ruttna bort i Blekinge. Tillsammans med sina politiska idéer och ambitioner.

 

Jag läser just nu bl.a. ”På svarta listan” av Per Wästberg. En ruggig läsning om apartheidsystemet i Sydafrika skriven 1960. Och det mest ruggiga – det finns så många avsnitt i boken som får mig att tänka på Jimmie och hans anhang. ”Därför är apartheid så andligt bekväm: den uppmuntrar tendensen att skriva alla bekymmer och motgångar på en annan ras eller grupp. Den utplånar känslan för individuella olikheter. Fienden är alla de andra som inte är som vi.

 

Jag lät Jimmie ruttna. Och njöt istället av att Joan Baez, tillsammans med den kinesiske konstnären Ai Weiwei, fått årets Amnestys Ambassador of Conscience award  för sin kamp för mänskliga rättigheter.

 

Grattis till er båda. Joans syster Mimi hade, genom sitt arbete i organisationen ”Bread and Roses” också varit en värdig mottagare av priset. Nu blev det inte så. Mimi avled för 15 år sedan. Vi får nöja oss med att lyssna på henne och andra som på olika sätt satt strålkastaren på brott mot de mänskliga rättigheterna.

 

https://www.youtube.com/watch?v=XdDXqoxljTI

https://www.youtube.com/watch?v=d9mbn3o1LZ0

https://www.youtube.com/watch?v=Z7ukfv3Zo-E

https://www.youtube.com/watch?v=AjYD5PJVYkU

https://www.youtube.com/watch?v=vK_eVaLeiQ0

 

Men mina tankar går också till alla namnlösa hjältar som varje dag står upp och försvarar de mänskliga rättigheterna.

 

Som en vit man uttrycker det i ”På svarta listan” av Per Wästberg:

”Det är otäckt att bli kallad extremist och fanatiker för att man sympatiserar med vanlig enkel solidaritet, jämlikhet och tolerans”.

 

PS. George Harrison kallade Bod Dylan för Zimmie!


Ursäkta Leonard

Den här kom över mig en natt..... Förlåt Leonard. Den blev naturligtvis inte så bra som ditt original. Men ett tappert försök:
 

Jag tände ett grönt stearinljus

Det lyste upp ditt staffli

Men rummet fylldes av myggor

Som hört att min kropp var fri

Sen sopa jag upp alla drömmar vi haft

Och la dem i dina må skor

Smekte försiktigt din akvarell

Den du glömde ta med när du for

 

Jag sökte tröst hos min doktor

Som sa att jag tyvärr kom för sent

Sen skrev han ner ett recept och sa

Ta emot det som en present

Sen låste han in sig med vårt fotoalbum

Och skrek ”jag kommer aldrig mer ut”

Jag böna och bad och slet i hans dörr

Och hans skrik ville aldrig ta slut

 

Jag har hört att du funnit ett helgon

Som visar den väg du ska gå

Jag har läst allting han har skrivit

Och verkligen försökt att förstå

Men när han bröt ihop och dränkte sig själv

Vad finns då av visdomen kvar

Jag bränner hans ord och hans filosofi

Och vänta förgäves på svar

 

Jag somna ikväll på min soffa

Och drömde om en eskimå

Hon stod övergiven på isen

Hennes fingrar och läppar var blå

Jag såg att hon frös så jag öppna min dörr

För att värma henne i min famn

Men hon gav mig en blick, vände sig om och gick

Och själv blir jag nog aldrig mer varm

 

Lyssna gärna på den här versionen: https://www.youtube.com/watch?v=dMij1JcQBPg


The summer is gone...... eller???

 
Efter att ha kämpat med min svenska text till Dylans Wedding Song så kom den här alldeles                           av sig själv.      
 
Jag blev inspirerad av Loudon Wainwright´s Swimming Song - som jag tycker                                                 ni ska lyssna på
 

I somras när jag badade

Så kom en racerbåt

Den girade och stänkte

Så jag blev genomvåt

Jag blev genomvåt

 

Vid rodret stod kaptenen

Med ett ansikte av plåt

Och jag sprattlade i vattnet

Och sjöng en klagolåt

Sjöng en klagolåt

 

Jag kände mig så ledsen

När jag vandrade hemåt

Höll händerna för ansiktet

För att gömma all min gråt

Gömma all min gråt

 

Jag tänker på kaptenen

Och jag tänker på hans båt

Jag tänker på i somras

Och att han inte sa förlåt

Han inte sa förlåt

 

Men nästa sommar ska jag

Ge igen för jag blev våt

Köpa mig en borrmaskin

Och borra hål uti hans båt

Borra hål uti hans båt

 

 En bra version av sången, alltså originalet, hittar ni på : http://www.youtube.com/watch?v=6Ew3zfuBjnw

 

 


Wedding song (min svenska version)

 

Jag älskar dig så innerligt, kanske mer än du förstår

Som fågeln älskar ljuset när vinter blir till vår

Som blommorna i öknen älskar nattens ljumma vind

Som poeten älskar tårarna som faller på någons kind

 

Du tände veken på mitt ljus så att jag åter kunde se

När fattigdomen var som störst då lärde du mig att ge

Du tämjde tigern i min bur och själv lät du vargen gå

Dörrarna var öppna, nu kunde hjärtan slå

 

Du är musiken i mitt liv, en finstämd melodi

Balansen mellan moll och dur ger livet harmoni

Jag lyssnar på ditt andetag, du ligger tätt intill

I taket lyser stjärnorna och tiden den står still

 

Om livet är ett pussel så saknades en bit

Jag hade letat länge, du förde med den hit

Du gav mig nyckeln till din dörr, du bjöd mig komma in

Och jag steg in och stannade, för alltid är jag din

 

Nu binder vi oss samman med en kärlek full av glöd

Ger löften om att älska varandra i lust och nöd

Dela sorger, dela skratt och vara ett dagligt stöd

Och älska dig det ska jag än när jorden ligger död


 
 
 
 
 

Bröllop, allianser och valtider

I lördags gifte sig mitt underbara yrväder till dotter (dessutom yngsta dottern i en skara på fyra och den första som gifter sig)!! Det blev ett mycket vackert och känslosamt bröllop på Jakobsbergs gård i Stockholm tillsammans med släkt och helt fantastiska vänner till henne och brudgummen.  

 

Jag har inte någon större erfarenhet av bröllop. De enda bröllop som jag bevistat är min brors och mitt eget (och både ligger mer än trettio år tillbaka i tiden). Och så nu min dotters. Så det verkar inte vara så vanligt med den typen av samverkan nu för tiden. Trots att många har förenklat proceduren genom att slopa både förlovning och lysning. Förr skulle det kungöras i kyrkan och så skulle det vara lysningsmottagning med tilltugg och överlämnas presenter med allehanda praktiska saker som ett par kunde tänkas behöva. Och dessutom skulle ofta brudens far stå för kostnaderna.

 

Tiderna och sederna har ändrats.

 

Idag har de flesta par redan ett, eller två, kompletta hem. Så nu önskas det inte brödrostar, strykjärn eller namnade örngott. Nej, nu tipsas man, i många fall, om att ge presentkort hos någon researrangör. Inte för att drömmen är en dag på Göta Kanal utan snarare en månad i Thailand.

 

Jag älskar min dotter och hennes man. De arrangerade den allra finaste bröllopsfesten som tänkas kan. Och det enda de önskade av släkt och vänner var att medverka på högtiden - inga presenter.

 

Och bröllopsresan hade de själv bokat och betalt. En resa till vackra Florens. Och sen fortsätter livet på Gärdet men nu med ring på fingret.

Det finns mycket att skriva om och minnas av det här bröllopet. Men nu något annat.

 

Om andra allianser.

Sverige styrs av några partier som tillsammans kallar sig Alliansen. Om de älskar varandra är tveksamt. Ett, och i bästa fall fler, kommer med säkerhet att lämna detta äktenskap efter valet i september. Ett av dessa värnar om kärnfamiljen. Ett annat var på väg att skriva in rätten till månggifte i sitt partiprogram. Inte undra på att en sådan ”ohelig” allians knakar i fogarna.

 

En av dess företrädare, arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson uttalade sig i kvällens Rapport om det gamla arbetarpartiets[1] löfte om att skapa 20000 nya praktik/utbildningsplatser, inom äldreomsorgen, för unga arbetslösa.

Hon menade att det var ”ett dåligt förslag eftersom jobb växer till hos arbetsgivare, de skapas inte av politiker”.  

För det första: Vet inte kvinnan, som trots allt är representant för staten, att staten, landsting/regioner och kommuner är arbetsgivare? Tillsammans kallas de "den offentliga sektorn" och bekostas av oss gemensamt genom skatt och avgifter.

För det andra: Att politiker inte skapar jobb stämmer när det gäller hennes parti. Men det finns ju andra som tror på en stark gemensam sektor utan vinster, solidaritet och arbete åt alla!!

 

Det är augusti och cirka fem veckor kvar till valet. Dags att mobilisera!!!

 

1.     Det ”gamla arbetarpartiet” benämns också Sveriges socialdemokratiska arbetarparti. Partiet kallas ibland ”sossarna” och en medlem för sosse. Kan ibland användas nedsättande om en person – ”gråsosse” i betydelsen maktfullkomlig, efterbliven, pamp.

Partiet, var i motsats till ”det nya arbetarpartiet” som också benämns Moderaterna, motståndare till den allmänna rösträtten, barnbidraget, folkpension, semesterlagen, utjämnande skattepolitik, medbestämmandelagen etc.

Huruvida detta är sant tvistar de lärde i respektive parti.

 


SD, kriser och Hästen från Troja

Jag har egentligen inte tid att blogga. Borde istället lägga all tid och energi på att skriva en svensk text till Bob Dylans ”Wedding song” som jag lovat min dotter att framföra på hennes bröllop i augusti. Men kan inte samla mina tankar kring det projektet just nu då jag blev så jävla upprörd efter att, på SVT 24, sett ”Dokument inifrån: Den osvenska modellen” – om den svenska arbetsmarknaden. Politiken tog över poesin.

 

Det är val till riksdagen i september. Men det har ni väl redan noterat. Och ni har väl också noterat att trots all kritik mot Sverigedemokraterna så ökar de i popularitet hos det svenska folket. Och några av er har kanske också noterat att de etablerade partierna försöker bemöta deras opinionsframgångar med att kalla det ett rasistiskt parti och, underförstått, att deras sympatisörer är rasister. Jag är helt övertygad om att den taktiken inte håller. Visst, det finns säkert rasister bland dessa precis som det finns rasister och främlingsfientliga, eller snarare främlingsrädda, i de flesta partier.

 

Men tänk om det egentligen är andra orsaker som får väljare att söka sig till detta parti. För handen på hjärtat kamrat – kan du verkligen tänka dig att lägga din röst på de ”gamla” partierna som ständigt målar upp område efter område i kris: skola, försvar, sjukvård, arbets- och bostadsmarknad, kollektivtrafik. Områden som dessa partier har förvaltat och ansvarat för i 100 år. Men hur har man tänkt lösa dessa problem?? Var finns visionerna? Var finns ideologierna? Var finns svaren???

 

Om vi till detta lägger, som en än viktigare orsak, den enskildes känsla av utanförskap, otrygghet och knappa ekonomiska resurser så kanske vi närmar oss en förklaring till SDs framgångar.

Jag kommer aldrig att rösta på Sverigedemokraterna. Men jag försöker förstå och finna förklaringar till varför skaran av sympatisörer växer. Och jag tror inte att lösningen finns i att utmåla dem som rasister.

 

Har förresten den senaste tiden läst en massa böcker om nazismens och fascismens framväxt under 1900-talet och tror mig kunna konstatera att det var de demokratiska partiernas oförmåga att lösa ”den vanlige människans” problem som krattade manegen för Hitler och Mussolini.

Eller som Karl Gerhard sjunger:

"Det är den ökända hästen från Troja

en av demokraterna sadlad och skodd"


Jordens undergång är nära.

Jag tillhör inte dem som normalt går omkring och oroar mig för allehanda saker. Eller rättare – så har det varit tills nu. Jag har nämligen blivit klar över att jorden står inför sin undergång. Och vad värst är: Den verkar vara nära förestående.

 

När jag tar upp min oro med mina nära och kära så försöker de lugna mig med en mängd olika argument.

”Så har folk trott i alla tider och du kan ju se att ingenting har hänt.”

”Dårar har byggt skyddsrum och bunkrat mat men … till ingen nytta. De har bara blivit utskrattade.”

”Visst stiger värmen på jorden och isarna smälter men det kommer inte att påverka oss människor på tusentals år.”

”Människan har klarat av pandemier, jordbävningar, vulkanutbrott, krig och torka, hungersnöd och andra umbäranden men inte har jorden gått under för det.”

Jag visste inte att det fanns så många problem på jorden. Är det verkligen så illa? Men jag förstår inte varför issmältningen skulle vara ett problem. Man går ju hela långa vintern och bara längtar efter islossning och vårvärme?

 

Men jag är, trots alla snälla människors försäkran om jag kan vara lugn, väldigt orolig. Ni såg väl själv, eller rättare sagt hörde, vad som hände i Malmö för någon vecka sedan.

Alla sångerna var ju nästan likadana. Och dessutom hade många stulit åtskilliga takter och melodislingor från andra låtar. Så jag är jätte orolig. Tänk om detta är en trend. Tänk om alla kombinationer av toner och takter, moll och dur tar slut. Tänk om det inte blir fler glada ”Thore Skogman-liknande” sånger.

Tänk om alla, precis alla, tävlingsbidrag på nästa års ESC låter likadant.

Det måste väl ändå vara jordens undergång. Eller åtminstone väldigt nära.

 

För att stilla min oro tittar jag på den svenska ”Melodifestivalen” årgång 1974. På den tiden kunde man minsann kombinera takter och toner, durar och mollar. Ja, det var bättre förr.

 

Då var det långt till jordens undergång. Men nu är vi nära. Nästan redan där!

 

http://www.oppetarkiv.se/video/1066906/melodifestivalen-melodifestivalen-1974

 


Släpp haschet fritt – det är vår!!

Det diskuteras, än en gång, i Köpenhamn att släppa hashet fritt. Nåväl inte helt fritt utan tanken är att det skulle säljas av offentligt utsedda/certifierade försäljare.

Tanken fick vissa skånska politiker att ”gå i taket”.  Folkpartiet som normalt vurmar för privatiseringar och frihandel går emot. Jag blir inte riktigt klok på deras argument. Men skit samma. Jag tycker det är en bra idé. Jag föreslår därför att Region Skåne ska

 

-         tillsätta en oberoende utredning under ledning av en fristående konsult, Jerker Swanstein (tidigare M-politiker men numera arbetslös med pension från regionen). Hasse Brass bör utses som hans assistent. Han kostar inget men är svår att väcka på morgonen. Bör därför ha oreglerad arbetstid. Men Hasse Brass har, som ingen annan, mycket god insikt i marknadens funktionssätt efter att ha verkat i branschen i över 40 år.

-         tillse att utredningens resultat utmynnar i att regionen konkurrensutsätter handeln med cannabis-produkter genom att bilda ett aktiebolag vars huvudsakliga syfte är att effektivisera handeln, öka produktiviteten samt maximera vinsten. Ett särskilt bonusprogram bör inrättas för företagets vd och styrelse. Programmet ska naturligtvis kopplas till vinstutvecklingen i företaget.

-         aktivt verka för att RUT-avdrag ska kunna nyttjas vid hemleverans.

 

Förslaget kommer på alla sätt att främja arbetslinjen genom att många, idag svarta, jobb blir vita. Skatteinkomsterna kommer att öka samtidigt som bidragen minskar.

 

Avslutningsvis:

Idag begravdes prinsessan Lilian. En kvinna som jag inte har/hade någon relation till men som säkert var älskad av många. Och saknas av många. Men om hon hade ett lyckligt liv vet jag inte. Kanske de sista 40 åren….

Men tänk så lyckligt hennes liv hade kunnat vara om vi haft republik!


SD ut ur riksdagen

Har just läst artikeln ”Sverigedemokraterna ut ur riksdagen” (dagensarena; http://www.dagensarena.se/opinion/sverigedemokraterna-ut-ur-riksdagen) vilket föranledde mig att gräva djupt efter några böcker som jag läste på 60- och 70-talet. Hittade vad jag sökte i en låda under en säng:  Nazismens och fascismens idéer av Herbert Tingsten och Vision och verklighet av Ernst Wigforss.

 

Tingsten ger i sin bok en bra ideologisk skildring av de nazistiska/fascistiska diktaturernas framväxt i Tyskland och Italien.

 

Wigforss bok, som består av ett 15-tal politiska artiklar, ger exempel på hur man genom politiskt arbete kan motverka dylika idéer genom ”arbete åt alla och social och ekonomisk utjämning”.

 

Och det är, enligt min mening, just dessa faktorer som är grunden till SDs popularitet: en växande social och ekonomisk otrygghet. En känsla av utanförskap hos väldigt många människor.

Det handlar inte om att antalet rasister ökar i Sverige. Det handlar inte om ökad främlingsfientlighet. Det handlar om avsaknaden av en politisk kraft som kan visa på konkreta lösningar på t.ex. arbetslöshet och bostadsbrist men också på att ge tillbaka framtidstron till alla de som utförsäkrats under det borgerliga styret.

 

Sverigedemokraterna ut ur riksdagen?

Ingen skulle bli gladare än jag om det blev resultatet efter nästa val. Men tyvärr är jag pessimist. Sossarna, som borde vara den största och starkaste motkraften, inriktar sig tyvärr ensidigt på att vinna tillbaka förlorade medelklassröster. Några vaga löften om höjd ersättningsnivå för arbetslösa och höjt barnbidrag lär inte räcka för att dämpa den socio-ekonomiska oron och vända väljarströmmen.

 

Så tyvärr ser det mörkt ut. Wigforss (och Per Albins) tankar om ett jämlikt samhälle - ”folkhem” – tycks ha fallit i glömska och arkiverats i källaren på Sveavägen. 

Men, kamrater, lyss gärna till: http://youtu.be/X-vwl8Qq--I

 

Och förresten. Moderaterna har ju knappast något intresse av att SD åker ur.

Sossarna har (hade) sin kamrat 4 %.

Moderaterna sin medborgare 8 %.

 

Och du! Glöm nu inte att läsa artikeln i Dagens Arena!

 

 

 

 


Hemlös, svarslös och Elvis

Nu är den glada julen slut, slut…..  Plastgranen är visserligen inte utkastad men väl nerpackad och åter på sin plats på vinden. Välkommen åter om 350 dagar.

Det är skönt att äntligen vara tillbaka i vardagen. En skånsk vardag – grå och fuktig. Fem plusgrader. Man känner igen sig. Och plötsligt försvinner förkylning och andra krämpor. Redo för en tur på träningscykeln. Men först en tur till ICA.

 

Där möter jag som vanligt försäljaren av de hemlösas tidning Faktum. En mycket trevlig och sympatisk kille (som jag inte vill namnge) men fårad av ett tufft liv. Men klar i skallen. Han börjar omedelbart diskutera något han hört eller sett någonstans: ”Kommunerna tar inte emot flyktingar i önskad omfattning så nu är Migrationsverkets anläggningar fulla och därför placeras flyktingar på hotel. Och vet du vad det kostar?” frågar han mig. Han väntar inte på mitt svar utan säger: ”70.000 spänn för en person per månad!!! Är det klokt, va? Hade jag fått en etta så hade det kostat samhället 5.000. Men jag och mina kompisar har ju inget statligt verk som backar upp! Det är för jävligt. Inte sant??”

Jag hinner inte svara. Han har redan inlett en diskussion med en annan. Och tur är väl det. Jag var svarslös.

 

I bilen hem tänkte jag på vad han sagt. Han som får en sängplats varje natt, eller i varje fall ofta, hos någon ideell organisation. Och säkert gratis mat på Frälsis och kanske till och med lite mat av vår förträfflige ICA-handlare. Dessutom tjänar han 25 spänn på varje Faktum han säljer. Så klagar han på flyktingar.

Nej, tiden är verkligen ur led. Vart har solidariteten tagit vägen? Folk tänker bara på sig själv numer.

När jag kommer hem lägger jag in oxfilen i kylen, kontrollerar värmen i bastun, sätter mig på cykeln i mitt inredda gym för att inte störa vår afganska städerska (ja, jag är väl lite omodern men jag föredrar den titeln framför lokalvårdare och hygientekniker) som snyggar upp i villan.

 

Vem är det som säger att det var bättre förr? Jo, lite bättre. Vi hade Elvis. Det har inte dagens ungdom.

 

Förresten skulle han fylla år idag och jag som glömde lägga en flaska champagne till kylning.


Kapten Krok, Zlatan och Phil Ochs

Sitter med ett Marabou ”Frukt & Mandel” (100g), dricker grönt te och lyssnar på the Doors, ”People are Strange” och konstaterar att det återstår 25 timmar av år 2012.

 

Konstaterar också att det förmodligen är för sent att leva upp till de eventuella löften som avgavs för ett år sedan och som jag sedan glömde bort att infria. Fast jag minns inte vilka löften det skulle kunna vara. Om jag ens gav några löften … Tror faktiskt inte det. Jag har ju alltid levt efter devisen ”vi får väl se hur det blir med det.”

 

Gammal och trött fatalist? Nja,, inte gammal och inte särskilt trött (trots en julnatt med vinterkräksjuka och en envis förkylning) men fatalist, jag vet inte. Men visst har man (jag) ibland ett behov av att låsa in sig, krypa ner under dubbla duntäcken, läsa en bok av Håkan Nesser och låta världen explodera där utanför. Låta ödet styra ens väg.

 

Men så kommer barnbarnet (5 år) och vill ha en brottningsmatch i sängarna. Och han blir kapten Krok och jag kapten Blod och striden böljar fram och åter och våra skratt fyller rummet och man inser att livet, mitt, hans och alla andras inte är en produkt av Ödet eller Gudars vilja/ovilja utan av helt andra orsaker. Orsaker som vi måste analysera, förstå, ibland förändra och i värsta fall, bekämpa.

 

Året som gick kan väl sammanfattas av två stora händelser. Zlatans mål mot England och jordens undergång. Hur ska 2013 kunna överträffa detta?  Den som lever får se.

Jag undrar hur de som basunerade ut om jordens undergång känner sig idag: Glada eller besvikna?

Jag är glad – jag är nog trots allt inte så fatalistisk.

 

Avsluta gärna året med att lyssna på  Phil Ochs:

And I won't be running from the rain when I'm gone
And I can't even suffer from the pain when I'm gone
There's nothing I can lose or I can gain when I'm gone
So I guess I'll have to do it while I'm here

(When I´m gone, http://www.youtube.com/watch?v=yB-BBVQLnxI)

 

 

 


RSS 2.0