And I´m back in the rain.......

Sitter lite småfrusen på mitt kontor och väntar på att det ska börja regna. Mats (metereologen på TV) lovade eller snarare hotade med regn idag. Och visst ser det ut att kunna braka lös vilken minut som helst. Och det är ju typiskt. En arbetsfri dag – alltså fri från lönearbete – och just idag skulle jag slutföra alla utomhus-projekt. Måla det allra sista i cykelförrådet och gräva ner två meter elkabel från garage till utebelysning. Men det kan naturligtvis vänta.

 

Istället sitter jag alltså på mitt kontor, inrett i en del av garaget, och dricker kaffe, lyssnar på Velvet Underground från 60-talet och diskuterar med mig själv om jag ska sätta mig på motionscykeln eller vänta tills imorgon.

 

Det mesta kan faktiskt vänta tills imorgon. En del saker måste helt enkelt skjutas på framtiden. Sen finns det saker som helt enkelt måste ställas in, planer och beslut som är så in i … vansinniga att de måste kastas i papperskorgen. Ett sådant beslut är att utvisa 2-åriga Haddille till Frankrike för att där, förmodligen, placeras på ett barnhem för vidare utredning.

Man behöver inte vara en sentimental gammal gubbe för att inse att byråkratins käftar ibland hugger lite väl vildsint och urskillningslöst. Men, lagar är till för att följas, och det gäller även 2-åringar eller..??

 

Händelsen föranleder mig att än en gång rekommendera er att läsa boken: ”Om inte nu så när”, av Annika Thor. En fantastisk bok om hur vår flykting- /invandringspolitik kunde se ut under 40-talet. Läs den, uppmanar jag eder!

 

Och nu, som det kunde låta i Monthy Python när det begav sig, ”something completely different”.

I veckan som gick fick jag ett brev från Bilbesiktningen. Jag tycker alltid om att få brev. Alltså ett sånt som kommer med en fysisk person, brevbärare, i papper, ibland med ett litet fönster där mitt namn och adress står skrivet. Jag fick ett sådant. Visserligen utan något fönster men jag blev ändå glad.

Förundrad vände jag på kuvertet ett par gånger och funderade. Inte ska väl mina bilar in på besiktning så här års. Det brukar ju alltid vara i april och maj. Nej, blev jag snart varse, det gällde inte någon kallelse till besiktning. Något helt annat. Eftersom bilbesiktningen, precis som så mycket annat, ska privatiseras (allt för att ge oss kunder större valfrihet) så måste de be oss om lov att överföra registeruppgifter till de nya ägarna. Alltså uppgifter om mina bilar och om mig som ägare. Jag behövde inte göra något om jag accepterade denna överföring. Jag drog en djup suck, rev sönder både kuvert och innehåll och slängde skiten.

 

Efteråt har jag ångrat mig. Naturligtvis skulle jag motsatt mig alltihop. Jag vill ju inte att Bilbesiktningen ska privatiseras. Jag är så väldigt nöjd med dagens ordning. Så visst skulle jag agerat. Visst skulle jag gjort det lilla jag kunde; bråkat med byråkraterna och indirekt med privatiseringsivrande politiker.

 

För vissa idéer, planer och beslut måste vi slänga i papperskorgen. Det gäller såväl ”det nya arbetarpartiet” som sossarnas nya ”affärsplan för Sverige”.

Men för all del. Tänk på var ni slänger dem. Lägg dem inte i tunnan för återvinning. Jag har tröttnat.

 

Slutligen kom nyheten som många hoppats på och många fruktat: Jesus var kanske gift! Med Maria, enligt en liten bit pergament som hittats, jag vet inte var. Det lär stärka alla lärjungar till Dan Brown; ”vad var det vi sa?”

 Egentligen hade jag tänkt blogga om den senaste boken jag läst: En handfull regn av Niklas Rådström. Men det får bli en annan gång. Men läs den!!

 


Kommentarer
Postat av: Gunnar Blommé

Ja du Lars, gamle vän. Vi får inte ge upp! Nya tider men samma politik i ny förpackning, sorgligt att sossarna tycks anpassa sig, även om Göran Greider på Dalademokraten får hjärnblödning. Skall återkomma i en mer utförlig kommentar då jag återvänt från Krakow dit jag åker i några dagar tillsammans med min en av mina söner.

2012-09-26 @ 23:39:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0