Negrer, UG, Greenpeace och Ingrid Marie

Lyssnar på ”Ring P1”. Och just nu är det en telefoninringande dam som är mycket upprörd över att ”vi” inte får kalla svartingar för negrer och inte benämna ett visst bakverk för ”negerbollar”. ”Vi” verkar ibland vara ett av Guds utvalda folk, bärare av ljus och sanning som nu fråntas alla våra rättigheter.

 

Och naturligtvis är det medias (kommunisters) och alla invandrares (muslimers) fel.

 

Visst. Det är enkelt för mig att bli ironisk och göra narr av människor med dessa åsikter. Men det är kanske många gånger orättvist.

För hur bemöter vi dem? Hur bemöter vi arbetslösa, sjukskrivna, låginkomsttagare som sett på ”Uppdrag granskning” igår kväll?

Hur bemöter vi deras rädsla, ångest och vrede? Eller överlåter vi det åt Sd? 

Jag börjar bli uppgiven!

 

Uppgiven blir jag också när jag hör vad Telia håller på med. Och, tror jag, ännu mer uppgiven när alla fakta slutligen läggs på bordet. Om de nu någonsin gör det. Men mest uppgiven blir jag, eller snarare vansinnigt arg, när Telias chef avgår i förtid och ges ett omoraliskt stort avgångsvederlag.

 

Uppgiven blir jag också när jag hörde, om det nu var miljöminister Lena Ek eller en representant för kärnkraftslobbyn, uttala sig i radio ang. Greenpeace aktion mot svenska kärnkraftverk: Att det får man acceptera om man vill ha ett öppet samhälle.

Det var det mest korkade jag har hört. Ett öppet samhälle innebär väl inte att folk ska kunna ta sig in på kärnkraftverk hur som helst.

Kanske dags att avliva myten om, inte det öppna samhället utan myten om den säkra svenska kärnkraften.

 

Slutligen sossarnas mardröm: Vinster eller inte inom skola, vård och omsorg.

Jag föreslår att de plockar fram den liberale filosofen John Rawls bok ”En teori om rättvisa” och noga studerar en av hans principer. Nämligen den som innebär att ekonomiska ojämlikheter bara är rättfärdigade så länge man kan visa att detta är till gagn för dem som har det sämst ställt.

Eller det kanske är just den boken de har läst. Det är rätt att frossa bara man lämnar smulorna åt de som har det sämst ställt.

 

Usch, idag blev det bara elände. Trots att solen lyser och trädet dignar av vackert röda Ingrid Marie äpplen.

 


Kommentarer
Postat av: Gunnar Blommé

Mmmm. nog kan bli nedslagen i humöret när man tar del av det du skriver om. Dock V:s Jonas ger lite hopp bara det folk som delar V.s kritik av vinster inom vård och skola samt omsorg så att V blir större och ett alternativ till SAP som ju tycks lämna allt av solidaritet, humanism och kritik av kapitalismen. Ute skiner solen och det är fina höstfärger somlyfter humöret.

2012-10-11 @ 15:28:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0