Higgs, Harrisburg och Hägg

Så, äntligen kom det glädjande besked idag från Schweiz. Efter många års letande tror man sig äntligen ha funnit Higgspartikeln. Den partikel som engelsmannen Peter Higgs berättade om redan 1964 och som han då började leta efter.

Egentligen visste han inte vad han letade efter för han visste inte hur den såg ut eller var den kunde tänkas vara. Men som alla andra som förlagt något så började han leta där hemma i lägenheten. Och var brukar saker vara som försvunnit? Jo, under eller bakom andra saker. Så han vände upp och ner på allt men ingenstans kunde han hitta partikeln. Men han hade ändå en viss lycka i sitt sökande - en röd vänsterstrumpa som varit försvunnen i över en månad hittade han. Och detta gjorde honom överlycklig – röda strumpor var väldigt inne på den här tiden och att gå ut i blå eller svarta strumpor var inte att tänka på.

 

Han berättade för andra om partikeln och bad om hjälp i sitt sökande. De flesta skrattade hånfullt bakom hans rygg och ansåg honom helt galen. Några få däremot, likt lycksökarna som for till Alaska för att vaska guld, såg en liten möjlighet att tjäna pengar. Men möjligheten var som sagt liten. För att inte säga mycket liten. Till och med mindre än mikroskopisk. För om partikeln fanns så skulle ingen levande själ kunna se den. Och om man mot förmodan kunde se den så skulle den försvinna inom någon miljondels sekund. Det är helt klart en lurig en. Den där partikeln. Den är säkert lika osannolik som det där som hände i Harrisburg (Tage Danielsson).

 

Nåväl, nu tror man sig ändå ha funnit den. Dock inte hemma i Higgs lägenhet utan i en forskningsstation nergrävd på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Och där hade ju inte Higgs letat. Men glad och överraskad och rörd blev han. Och alla applåderade och drack skumpa och det blev förstasidesnyhet över hela världen. Den största (???) upptäckten på 40 år sa man.

 

Så nu skulle det firas. Jag begav mig omgående in till centrum där jag trodde alla samlats för att fira den stora tilldragelsen. Men där var nästan folktomt. Där fanns bara en gammal dam som jag frågade vad hon tyckte om upptäckten. Hon svarade: Häggs cykel? Hägg hade väl ingen cykel? Han hade ju en häst och förresten så dog han redan på 60-talet.

Jovisst, det stämmer. Hägg hade en liten transportfirma till häst när jag var barn. Den gick absolut inte med ljusets hastighet. Men den syntes. Och lämnade rikligt med spår efter sig.

 

Så jag är skeptisk. Inte till det som skedde i Harrisburg. Eller Hägg med sin häst. Men till Higgs partikel.

Men det är kanske som Beppe Wolgers skriver i Okända djur: ” … många syns inte men finns ändå”.

 

 


RSS 2.0