Maria Larssons förlorade heder

Ja, så har det alltså gått tio år sedan den där olycksalige dagen i New York. Minnesprogram i TV och radio, extra bilagor i tidningarna och alla dessa berättelser om vad olika personer gjorde just denna dag och var de befann sig när det hände. Själv satt jag på bussen hem från jobbet i Malmö. Chauffören hade skruvat upp ljudet på radion så att han själv och vi passagerare skulle höra. Först förstod jag ingenting av vad man pratade om. Inte förrän personen på sätet bredvid berättade vad som hänt. Det var först alldeles tyst i bussen men efter en stund började alla prata upprört. När jag stigit av bussen cyklade jag som bara den och kom hem precis när det första av tvillingtornen störtade samman. Jag tror att jag och resten av familjen tillbringade resten av dagen framför TVn.

Dagen efter i skolan, jag jobbade som lärare då, var helt upp och ner. Många barn med rötterna i Bosnien grät, ett annat barn med rötterna i Palestina tyckte det var bra, själv blev jag och en kollega ovän med en tredje kollega som tyckte att Bush skulle bomba vartenda arabland som fanns på jorden. Tyvärr gick ju hennes önskan nästan i uppfyllelse.

Jag tyckte då, och tycker fortfarande, att det var fruktansvärda brott som hade begåtts den där dagen. Men vedergällningarna som följde måste också fördömas och kallas vid sitt rätta namn – BROTT.

Nu var det inte detta jag tänkte skriva om idag. Inte heller om andra tragedier som utspelats denna dag, andra år. Jag tänker på fascistkuppen i Chile och mordet på Anna Lindh.

Nej, jag tänkte kommentera partiet för ”verklighetens folk”, Kristdemokraterna, och deras syn på ersättning till alla de barn som vanvårdats i fosterhem. Förresten ska jag inte kommentera utan bara citera från KDs hemsida, ”Kristdemokraterna, ett mänskligare Sverige”, http://www.kristdemokraterna.se/artiklar/Verklighetensfolkfragorochsvar.aspx.

”Politiker ska inte i onödan lägga sig i människors vardagsliv. Politiken har begränsningar och politiker ska respektera att människor har rätt att göra egna livsval. De har rätt att bilda familj och själva komma fram till hur familjelivet ska se ut, utan att få sin vardag sönderanalyserad och tillrättalagd med lagar, förbud och styrande bidrag.”

Kan det vara detta citat som Maria Larsson grundar sitt nej till ersättning till alla de, ca 300000 barn, som for illa och som nu kräver upprättelse. Som om alla dessa kvinnor, ofta med mycket låg inkomst och status, hade något val: Lämna bort ungen samtidigt som du lämnar bort skammen.
Fy fan! Maria Larsson föreslår en minneshögtid som plåster på såren!

Är det kanske detta vi kommer att minnas kommande ”nine/eleven”: Maria Larsson förlorade heder.

 

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.

(Nils Ferlin)

 


Kommentarer
Postat av: Gunnar Blommé

Bra Lars! Kan bara hålla med och dikten av Nils Ferlin är bara så underbar. Den kan också sjungas vilket jag gjorde i ett sammanhang då jag fick et litet pris av Lions. Håller också med om att 11/9 i USA var ett brott men som du skriver om alla andra brott samma datum och Maria Larsson. Tyckte innan lördag att hon var den endai regeringen som stod för något (bland annat för restiktivitet kring droger) men nu, nej fy f-n. Läste Jan Gullios krönika den 11/9 i Aftonbladet Må vara att han i bland kan verka stöddig men aj så rätt han har i sin analys. Nu har jag lagt din blogg direktlänkad på "skrivbordet".

2011-09-13 @ 07:03:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0