Gnäll, gnäll......

Idag har jag all rätt att gnälla.

Jag har nämligen fått ont i ryggen. Det finns förvisso mycket annat som jag skulle gnälla över, ja till och med ösa min avsky över men det får räcka med det lilla, nära. Ryggont. Det är, sett i ett världsperspektiv, ett mycket litet problem. Jag menar då i jämförelse med översvämningar i Pakistan, IMFs varningar om en lägre global tillväxt, svältkatastrofen på Afrikas horn och Inters dåliga inledning på fotbollssäsongen i Italien.

Ja, till och med om man ser det i ett Sverige perspektiv. Inte ens om man håller sig regionalt i Skåne så är det något stort problem.

Nej, problemet kan nog, efter en ingående analys, begränsas till mig själv. Det är faktiskt bara min rygg som krånglar. Det började igår eftermiddag. Jag tror mig veta att det hänger samman med att jag steg ur vår Ford efter att ha varit och hämtat en dotter i Malmö. Det hände någonting just när jag vred min vackra lekamen och satte ner fötterna på marken. Min Torso klarade inte av vridningen – det blev en Turning Torso och nu ser jag mest ut som det lutande tornet i Pisa. Men med lite större lutning. Att stå, gå, sitta eller ligga är förenat med stor smärta och mycket gnäll. ”Du måste röra på dig. Gå! Och spänn dig inte. Då får du bara mer ont.” Råden och rågivarna har varit många. ”Ta en Ipren så går det över.”

Och jag har kämpat på. Gått så mycket jag kunnat. Intalat mig själv att varje steg förvisso inte ”är något stort steg för mänskligheten men väl för mig”.

Gående (eller snarare stapplande), tittade jag i natt på en repris av programmet ”En andra chans” och insåg att visst kan jag gå. Lite ryggont har minsann ingen dött av. Gnäll du men det finns de som har det mycket värre.

Och hokus-pokus. Gnället övergick till en stor tacksamhet och glädje över att faktiskt bara ha lite ryggont. Det tar fortfarande emot att sitta, stå, gå och ligga. Men herre gud, det kunde varit mycket värre. Tänk att bara ha lite ont i ryggen och känna sig som en vanlig människa.

Eftersom jag förstår att ni, efter denna rapport, har blivit engagerade i mitt problem så ska jag återkomma dagligen med rapporter om hur åkomman utvecklas/avvecklas. Mest för att ni ska kunna utveckla er emotionella kompetens och ta ytterligare ett steg på Maslows trappa. Måhända inget stort steg för mänskligheten men kanske avgörande för dig!

Sköt om er i höstmörkret!     


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0