Volvon, Tobias och Valgrens häst

Idag är himlen alldeles grå. Och sex grader varmt (kallt). Detta trots att meteorologen lovade sol och 10-12 grader. Ja, vem fan kan man lita på? Och ovanpå detta så slutade min Volvo att fungera för en stund sedan. Jag körde min son till busshållplatsen och märkte omgående att det var något fel. I rondellen tystnade motorn men tack och lov hade jag så mycket fart att den gick att starta i ”tvåan”. När jag sen slutligen skulle parkera den på garageuppfarten så dog den igen. Och nu var den död. Trots återupplivningsförsök så var den död.

Jag har hört historier om människor som strax innan de dött har piggnat till och verkat helt friska. Bara för att kort därefter somna in. Kan det vara det som hänt min bil? Den kämpade sig genom rondellen och körde till synes helt frisk, de sista 500 meterna för att på uppfarten tystna och somna in. Hade den, som så många människor, en önskan att få somna in i hemmets lugna vrå?

Men nu är det faktiskt så att jag tror att bil-fan bara är skendöd. Precis som Kalle Valgrens häst. Jag ska därför gå ut och ge den, inte sista smörjelsen utan en rejäl stöt från defibrillatorn.

Bäst att göra det före den 1 november – då blir elen dyrare i Skåne.

 

I helgen genomfördes och avslutades Moderaternas stämma i Örebro. Jag ska inte kommentera detta eftersom jag inte följt den och inte vet vad som sagts eller beslutats. Dock vill jag kommentera vad Tobias Billström sa angående utvisningen av den 91-åriga Ganna: ”Det blir helt enkelt för dyrt.” Alltså att låta tanten stanna. Vem i all världen vänder sig Tobias till med det svaret? Och vem vände sig Ilmar Reepalu och Morgan Johansson till när de föreslog temporära medborgarskap?

Är det så att Sverigedemokraternas åsikter sakta börjar sippra in i, och får stöd av, partier som säger sig vilja bekämpa just såna åsikter?

 

Avslutningsvis. För er som inte känner till sången om Stensprängar Kalle Valgren och hans häst. Håll till godo!

 

Stensprängar Kalle Valgren han har en gammal häst,
som han har fått i arv utav sin far.
Men den är alltför gammal så nog var det väl bäst
om kräket finge sluta sina dar.
Och nog försökte Valgren en gång att bana väg
för honom till en bättre värld men hästen han var seg
och föredrog dumt nog att stanna kvar.

Det var en tidig morgon som gubben Valgren tog
och ledde honom ut ifrån hans stall.
Och vad som skulle hända, det ana hästen nog,
när gubben surra fast en vid en tall.
Och att han ej var nykter, det märktes likaså:
Jag undrar, tänkte hästen slött, hurdant det här ska gå,
bäst å ta de lugnt i alla fall.

Men gubben Valgren tog sej ett par tre supar till,
för att av dem bli styrkt till kropp och själ.
Och sade sen till hästen: Var snäll nu och stå still,
för du förstår, jag vill dej bara väl.
Han tog med ena näven ett tag åt ögonvrån
och fatta' sedan släggan son och slog i skallen på'n,
så hästen sjönk ihop och dog ihjäl.

Men då blev gubben ledsen och hämta ett fång hö
att lägga under huvet på sin vän.
Sen gick han in i stugan och sa: Nu är han dö,
och började att supa om igen.
Han ville dränka sorgen och svälja ner sin gråt,
- men när han sen kom ut igen stod hästen där och åt
och mumsade som vanligt, lugn och slö.

(Ruben Nilsson)

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0