Helmut och jag. Strasbourg 1993

Träffade honom? Nja, träffade kanske inte rätt uttryck men … Jag tar det från början. Under några år, i början på 90-talet, arrangerade jag utbildningsresor till Bryssel, Luxemburg och Strasbourg. Det handlade om att utbilda folk om EU, eller EG som det hette när jag började verksamheten.

Nåväl i oktober 1993 var jag i Strasbourg. Det var torsdagen den 28:e. Jag och mina deltagare hade suttit av några förmiddagstimmar på EuropaParlamentet och på eftermiddagen träffat representanter från Europarådet.

Nu var det kväll. Det hade börjat skymma och luften var sval och fuktig. Efter en god måltid på en restaurang i La Petite-France tog jag en promenad. Kom fram till den fantastiska katedralen och bestämde mig för att gå in. Belysningen var härligt dämpad och kyrkorummet var nästan helt öde. Det var en kuslig men också en lugn, avspänd stämning.

Jag gick fram till altaret (om det nu heter så längst fram i en kyrka). Sen vände jag mig om för att titta på det fantastiska fönstret på motsatta sidan.

 

 

 

Jag lade då märke till en del personer som ”smög” omkring med walkie-talkies i händerna. Livligt viskande. Tyst men ändå hörbart. Jag tyckte det kändes lite obehagligt så jag bestämmer mig för att lämna kyrkan. Jag börjar gå mot utgången. Halvvägs öppnas ytterdörren och in kommer ett litet följe, bara 4-5 personer. De två första bär på en enorm krans. Samtidigt kommer två personer med walkie-talkies fram till mig och tvingar mig bort från mittgången, in bland stolarna. Och nu ser jag: Efter de två kransbärarna kommer Helmut Kohl tillsamman med ytterligare några personer. Med raska steg vandrar de fram till en minnestavla framme i domen. Kransen läggs på plats. Helmut Kohl och medföljande ställer sig stramt med böjda huvuden en kort stund varefter de vänder och går mot utgången. Jag står fortfarande kvar tillsammans med, som jag nu förstår, de två livvakterna. Helmut går förbi mig med raska steg. Två meter skiljer oss åt. Men innan jag hinner fatta vad som hänt försvinner Helmut och de andra ut genom porten. Kvar står jag och fattar ingenting. Fan, jag skulle naturligtvis hälsat på honom, önskat honom en trevlig kväll eller frågat hur det var med frugan. Men jag var alldeles stum.

 

När jag kom till mitt hotell satte jag mig framför TVn. Där rapporterades om Helmut Kohls besök på EuropaParlamentet där han informerat om att Tyskland nu hade godkänt Maastrichtfördraget.

Dagen efter lämnar han i Bryssel över det officiella godkännandet och därmed skulle EG komma att byta namn till EU några dagar senare, den 1:a november.

Och ni som är insatta vet att det också betydde starten för den nu omdiskuterade valutaunionen, EMU.

 

Jag hade fått uppleva ett historiskt ögonblick.

Det hade jag också fått uppleva 23 år tidigare när jag sov över hos Baader-Meinhof gänget i Köln. Men det ska jag aldrig berätta om.

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0