Those were the days my friend….igen!

Jag dristade mig i en tidigare blogg att bli lite nostalgisk när jag skrev om min tid på folkhögskola som 17-åring. Men det är ju en rätt som man kan ta sig i min ålder och inte bara vi gamlingar förresten. Alla har naturligtvis rätt att se tillbaka och minnas och reprisera händelser livet. Det kan ju inte störa någon.

Att jag åter igen förflyttar mig till min tid på folkhögskola beror på att jag i den tidigare bloggen nämnde Mary Hopkins ”Those were the days”.  Och visst, det var ju en romantisk sång som absolut passade den där kvällen i källaren på Grankulla (som elevhemmet hette) och den där söta flickan som jag inte, med blicken, kunde släppa för en sekund.

Men det hade ju tidigare det året (eller kanske redan året innan?) givits ut en låt med det namnet som vida överträffade Mary Hopkins låt, nämligen ”Those were the days” med Cream. En av många helt fantastiska låtar av Clapton & Co i Cream.

Nåväl. Nostalgi och reprisutsändningar. Jag kan inte undgå att se tillbaka på mina två år på folkhögskola som de kanske viktigaste åren i mitt liv. Min pubertetssjäl visste eller snarare anade att det fanns någonting där ute som väntade, men vad? Hjärnan kunde beskrivas som en härdsmälta, även om det ordet inte ännu hade introducerats. Men gud ett sånt kaos. Jag hade förvisso redan skaffat mig en någorlunda stabil politisk grund att stå på men även den utmanades dagligen på olika sätt.

Och mitt i detta hade jag turen att hamna på Jära folkhögskola.

På folkhögskolan träffade jag likasinnade med kaos och härdsmälta men också många som hade börjat få kylanläggningen att fungera. Och denna mix av unga, hungriga, törstiga, förvirrade och lite äldre, med fungerande kylanläggningar, var den absolut bästa miljö för mig just då.

På grund av tidsnöd måste jag avsluta här. Men härdsmältan återkommer.

Tie your painted shoes and dance, blue daylight in your hair,
Overhead a noiseless eagle fans a flame.
Wonder everywhere.
Those were the days, yes they were, those were the days.
Those were their ways, miracles everywhere, are they now?
They're gone.
(Cream)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0