Bob Dylan 70

Idag fyller Bob Dylan 70 år och jag är bara en av många, många som lyfter mitt glas och ber att få gratulera. Jag gratulerar inte bara Bob utan alla oss som fått möjligheten att njuta av allt som han producerat. En ofantlig text- och musikskatt där jag genom hela livet alltid har kunnat finna glädje, hopp och förtröstan.

Hur och när han kom in i mitt liv kan jag inte så noga säga. Men att det var Blowin´in the wind som öppnade dörren, det vet jag. Och året måste ha varit 1964. Jag vet att jag önskade och fick LPn The Freewheelin i julkapp det året och att det blev början på ett livslångt ”äktenskap”. Jag vet också att det inte var texterna som i första hand förde oss samman (som 14-åring så förstod jag inte så mycket av vad han sjöng om) utan känslan som han framförde/förmedlade dessa på. En ung nasal stämma ackompanjerad av en ensam gitarr och munspel gick raka vägen in i mitt hjärta. Och där har den stannat sedan dess.  

Genom åren har jag spelat/sjungit mig genom de flesta av hans sånger och nästan varje gång upptäckt något nytt som berikat och utvecklat mig. Otaliga är de ord och textrader som för evigt etsat sig fast och gett mig vägledning genom livet. Inte som svar på mina livsfrågor och inte som eviga sanningar utan snarare som inspirationskällor att själv fundera, ifrågasätta, kritisera.

Mitt förhållande till Dylan har varat i 45 år. Och precis som alla äktenskap har vi haft stunder av het passion, likgiltighet och kyla (på gränsen till otrohet) och, för det mesta, vardaglig närhet och förståelse.
Och jag är helt övertygad om att äktenskapet håller - vi kommer att åldras tillsammans även om The Times They Are a-Changin' .

 

I know something is happening
And I do know what it is……
Do you, Mr Jones


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0